Här är en kort beskrivning av konsumentköplagen som gäller i Sverige. Om en konsument (privatperson) köper lös egendom från en näringsidkare (företag), gäller konsumentköplagen. Lagen är tvingande och innehåller exempelvis bestämmelser om konsumentens reklamationsrätt, vilket är minst 3 år. Eftersom lagen är en tvingande lagstiftning, går det inte att avtala bort lagen eller avtala om sämre villkor.
Köplagen, som gäller vid köp mellan två privatpersoner eller två näringsidkare, är däremot en så kallad dispositiv lagstiftning, vilket är motsatsen till tvingande lagstiftning.
Konsumentköplagen gäller dock inte vid köp av alla olika typer av lösa saker. Exempelvis gäller den inte vid köp av bostadsrätter eller värdepapper.
Beskrivning av konsumentköplagen
Även fast konsumentköplagen är tvingande (indispositiv), finns det saker som det är tillåtet att avtala om. Exempelvis är det tillåtet att avtala om vilken plats avlämnandet ska ske på och vem av parterna som ska betala kostnaderna för transporten. Dessutom är det tillåtet att förhandla om priset och att avtala om bättre villkor än de som framgår i lagen.
Konsumentköplagen är relativt lik köplagen i många avseenden, förutom att konsumentköplagen är tvingande och köplagen inte är det.
Enligt konsumentköplagen sker avlämnandet när konsumenten får varan i sin besittning. När en konsument köper varor på distans, gäller generellt att avlämnandet sker när köparen får varan. Däremot är det inte samma regler enligt köplagen. Då är det skillnad på distansköp och platsköp. Vid distansköp sker avlämnandet när varan lämnar orten, men avlämnandet vid platsköp sker när köparen får tillgång till varan. Risken övergår enligt både köplagen och konsumentköplagen när varan blir avlämnad.
