För att förstå sig på juridiken på ett djupare plan är det bra att känna till definitionen av dispositiva och tvingande lagar. Detta eftersom det spelar en viktig roll när det gäller avtal och vad som är lagligt samt giltigt att avtala om. När ett villkor i ett avtal strider mot en tvingande lag eller regel, blir villkoret ogiltigt, oavsett om parterna är överens om det eller inte.
I Sverige råder avtalsfrihet. Det innebär att det är fritt att avtala om det mesta med vem man vill. Däremot är det inte fritt att avtala om sådant som är olagligt eller som strider mot tvingande lagar och regler.
Definitionen av dispositiva och tvingande lagar
Dispositiva lagar är icke tvingande lagar som det går att avtala bort i sin helhet. Det är också möjligt att istället avtala om sämre villkor än det som står i lagen. Med andra ord går att att exempelvis avtala bort reklamationstiden enligt köplagen som är två (2) år. Köplagen gäller vid köp av lös egendom mellan företag eller mellan privatpersoner. Det går också att avtala bort skadeståndslagen, eftersom den är dispositiv.
Däremot går det inte att avtala om sämre villkor än det som står i en tvingande lagstiftning. Ett exempel på en tvingande lag är konsumentköplagen. Lagen gäller vid köp av lös egendom mellan en konsument och en näringsidkare. I lagen står det bland annat att konsumenten har tre (3) år på sig att reklamera en vara, vilket inte går att avtala bort. Däremot är det möjligt att avtala om bättre villkor, exempelvis fem (5) års reklamationstid. Den så kallade distansavtalslagen är också ett exempel på en tvingande lagstiftning.
Lagen om anställningsskydd är så kallad semidispositiv, eftersom den innehåller vissa bestämmelser som är tvingande, medan andra är delvis dispositiva.
