Ett löfte om gåva är inte bindande men det finns undantag. Det blir bindande efter att gåvogivaren överlämnar gåvan till den andra personen. Med andra ord kan man inte ge en gåva till någon och sedan säga att man ångrar sig och därför kräva att få tillbaka den.
I Sverige gäller löftesprincipen som är en av de avtalsrättsliga principerna. Löftesprincipen innebär att någon som lämnar ett löfte (anbud) är bunden av det. Däremot gäller detta inte för gåvor. Om någon accepterar ett anbud inom acceptfristen, ingår parterna ett avtal.
Undantag för när ett löfte om en gåva kan vara bindande
Om någon ger ett löfte om att ge en gåva och allmänheten får kännedom av det, är det bindande. Däremot innebär detta inte att en väldigt stor krets ska få reda på löftet om gåvan, utan det kan vara ett mindre antal människor.
Ett exempel är om en känd person med många följare på sociala medier ger ett löfte om att ge en gåva till någon, så kan det anses som att allmänheten har fått reda på det och därmed vara bindande.
Observera att det i vissa fall inte behöver vara bindande även fast allmänheten har fått reda på det. Exempelvis om någon som gett ett sådant löfte plötsligt går i personlig konkurs. Lagbestämmelser om gåvor framgår i lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva, även kallat för gåvolagen.
Gåvobrev
Det är vanligt att upprätta ett gåvobrev när någon ger en gåva till någon annan, speciellt om gåvan avser en större mängd pengar. I de flesta fall finns inget formkrav på gåvobrev och därför är det möjligt att ingå ett muntligt avtal, men skriftliga avtal brukar vara bättre. Detta eftersom det är enklare att bevisa.
I jordabalken framgår dock att samma formkrav gäller för gåva som för köp av fastighet. Detta innebär att ett gåvobrev avseende fastighet måste vara skriftligt, innehålla en tydlig förklaring att givaren överlåter fastigheten som en gåva, ange hur stor del av fastigheten som överlåts, samt vara undertecknat av gåvogivaren och gåvomottagaren.
